|
Speleologi
Sju kilometer norr om Krossbu ligger Dummdalen. Den har fått sitt namn från forsen Dumma. Detta namn kan tolkas antingen som "den som dånar" eller som "den stumma" vilket kan te sig något märkligt. Men faktum är att denna fors både dånar och är stum. Ända sedan här låg tjock inlandsis över fjället så har forsen Dumma sökt sig in i det kalkrika berget och skapat gångar och håligheter.
Grottor kan bildas på olika sätt. De största systemen uppstår i trakter där berggrunden utgörs av sedimentära bergarter som kalksten. Svagt surt vatten söker sig ner genom sprickor i berget, löser upp kalkstenen och arbetar ut hålor och tunnlar på väg nedåt, s k utlösningsgrottor. Mineralämnena i det droppande vattnet bygger samtidigt upp droppstensformationer. Om grottans tak störtar in bildas djupa sänkor i marken, s k doliner, som kan växa till dalar.
Resultatet här har blivit en dal full av grottor. Vissa ligger torra, ibland högt uppe på dalsidan, och har inte haft några riktiga forsar i sig sedan istiden. Andra ligger nere i dalbotten och låter Dumma fortsätta sitt arbete. Vissa av grottorna ser ut som riktiga pipelines medan andra är fulla av nedrasad sten. Dessutom finns det system som bara går att nå med dykarutrustning.
I dessa grottor finns det inte mycket till stalagmiter (stalagMit som i Mark) eller stalagtiter (stalagTit som i Tak). Däremot finns det väldigt fina formationer där kalkådrorna har spolats bort så att bara de hårdare delarna av berget finns kvar. Dessa formationer, förgyllda av blänkande kondenspärlor, är också väldigt vackra att se på.
Beroende på vilka av grottorna man tänker ge sig in i krävs olika utrustning. En del kan man klara utan någon speciell utrustning alls men de flesta kräver dock ett rejält oljeställ som inte rivs upp och en bra ficklampa eller ännu hellre en pannlampa. Hjälm är förstås aldrig fel men man klarar sig fint med en tjock mössa också som skydd när man skrapar i huvudet. Vätska slipper man bekymra sig om eftersom Dumma har det finaste vattnet i trakten.
Turbeskrivning
Det rekommenderade vägvalet är att starta nede vid Bøvertun och ta turen upp genom Dummdalen och över fjället hem. Den enkla anledningen till detta är att grottorna har ökande spänningsgrad ju högre upp man kommer och det är roligare att börja försiktigt och trappa upp än tvärtom. Dessutom får man ut mer av grottorna om man är pigg och utvilad än om man har flera timmars vandring i benen.
När man kommer fram till Dummdalen från vägen precis söder om Bøvertun så ser man direkt grotta ett markerad med ett stort vitt G1. Genom att följa den vitprickade leden upp i dalen kommer man sedan förbi i tur och ordning G2, G3, G4-5 och G6. G7, eller Dödsspiralen som den heter bland eleverna på Olympiaskolan, är inte utmärkt men ändå ganska lätt att hitta.
G1
G1 ingång:
N 61°37.800
E 08°02.969
|
Den första grottan går att passera utan regnställ och lampa, men man måste ha höga stövlar. Den användes som bro över Dumma av den gamla vägen genom Breiseterdalen. Notera bland annat det spetsiga stenblocket som hänger fastkilat i taket strax innanför öppningen i vänsterkanten.
G2
G2 ingång:
N 61°37.777
E 08°02.404
|
Här krävs både krypning, ålning och lite klättring. Man blir väldigt smutsig och har hela tiden forsen dånande under sig. Utgångshål finns lite varstans, gå inte upp för tidigt.
G3
G3 ingång:
N 61°37.771
E 08°02.167
|
Denna grotta är som balsam för öronen efter G2, alldeles tyst. Precis i början finns en liten pool som, om jag har läst speleologernas karta rätt, leder in genom sifoner till det stora undervattenssystemet. Om man är många som går samtidigt här så bör man låta de som har cellskräck gå sist så att de kan vända om de vill. Här ålar man genom en pipeline, för längesedan skapad av forsen, och i mitten finns en passage som är som ett litet nyckelhål man ska ta sig igenom. Den avslutas med ett litet rum med utgångar åt flera håll. Ju längre man kan gå och ju trängre öppning man kommer ut ur till dagsljuset, desto högre poäng får man.
G4-5
G4 ingång:
N 61°37.761
E 08°02.081
G5 ingång:
N 61°37.753
E 08°02.031
|
Detta är två olika öppningar som slutar i samma sal. G5-ingången är den bekvämare av dem och leder ner genom ett ganska stort sluttande rum till en passage där man får klänga över stora stenblock. Då kommer man in i den stora salen som sluttar ganska brant neråt. Golvet är täckt av stora klippblock som man kliver omkring på och efter ett tag får man sällskap av forsen igen.
För att komma ner till botten av grottan så måste man ta sig över forsen vilket går bra om man är försiktig eller får en stödjande hand.
Ibland kan dock forsen vara så stark att det inte är tillrådigt att passera.
Väl över fortsätter man ner längs högra sidan av forsen till poolen längst ner. Detta är en annan av ingångarna för dem som dyker. Här finns en bra kant att sitta på, släcka lamporna och låta dånet från forsen få övertaget en stund. När man filosoferat klart tar man samma väg ut, eventuellt med en sväng förbi G4-ingången.
G6
G6 ingång:
N 61°37.710
E 08°01.884
|
Denna kallas också för Fantomen-grottan eftersom den dels har en ganska stor öppning, stort rum och en slöja av rinnande vatten framför öppningen. Den är perfekt som lunchställe om det är dåligt väder eftersom dagsljuset kommer in. Här finns en liten bäck med gott vatten och så mycket rymd att man kan tända en brasa om man vill. Den är dock snabbt utforskad eftersom den öppning som en gång fanns längre in har rasat.
G7, Dödsspiralen
G7 ingång:
N 61°37.637
E 08°01.544
|
Efter G6 går man ner till stigen igen och följer den upp till en liten sjö. Här lägger man av sig ryggsäcken och gör sig redo för den häftigaste av Dummdalens grottor. Öppningen ligger högt uppe på dalsidan söder om sjön och det finns inga vita prickar som visar vägen. Gå över Dumma där den rinner in i sjön och gå på de trappavsatser som finns på andra sidan. Håll sedan höger och gå längs de avlånga slipade hällarna som finns däruppe och titta efter hålet uppe till vänster. Sök en väg för att komma fram till klippväggen och leta upp öppningen.
Ingången är ett hål med ca en och en halv meters diameter som nås med hjälp av en liten stege. Hålet går in 6-7 meter innan gången svänger 90 grader åt vänster och sedan går parallellt med dalsidan i en svag sluttning. Man kryper nästan hela tiden men det är inte särskilt trångt. Även om här inte finns något rinnande vatten längre så är det väldigt lerigt. Efter hand blir det brantare nerför, rep och stegar finns uppsatta där det behövs. Avslutningen är en nedåtgående spiral på ett och ett halvt varv innan man når ett litet rum längst ner, komplett med en liten bäck som rinner rakt ur väggen.
För den som vill ha utmaningar finns det två stycken här nere. Två små hål nere vid golvet bildar start och mål på en liten, väldigt trång hästskogång. Dessutom finns en lite större öppning in till en kamin. Där inne kan man se himlen rakt upp och med lite hjälpmedel så kan man klättra ut genom kaminen som är som en nästan tio meter lång skorsten. Det enda problemet är att man har ett vattenfall i skallen hela vägen och när man når öppningen ser man att den är kantad med stenblock som bara väntar på att någon ska nudda dem så de får störta ner i hålet. Med andra ord, samma väg tillbaka för dem som har någon självbevarelsedrift.
G8 och vidare
Det finns fler grottor. Dessutom håller Dumma ständigt på att förändra berget även om det går sakta. Vissa ingångar öppnas, andra rasar och stängs igen. De sju som har beskrivits här är relativt säkra, välbesökta av turister och lägerskolor. Om man letar efter egna grottor får man ta det försiktigt, berget är väldigt rasbenäget och det är inte säkert att någon har varit där tidigare och ryckt i stenarna.
Kristalldalen:
N 61°37.197
E 08°00.131
|
Hemfärden över fjället börjar med ett besök i Kristalldalen. Denna lilla passage är vit-grå av all kvartsit i berget.
Ledkrysset:
N 61°36.004
E 07°59.195
|
Efter en stunds vandring längs Svarttjørnas öde stränder vänder man uppför sluttningen mot Turru och alla de andra småsjöarna väster om Krossbu. Här kan det vara lite knepigt att se vart man ska. Ta det lugnt och håll utkik efter ledmarkeringarna. Särskilt lätt är det att missa stigen som viker av in mot Nufsvatnet. Här kan det hjälpa med GPS-koordinaten till ledkrysset.
Kanten:
N 61°35.641
E 08°01.468
Krossbu:
N 61°34.444
E 08°01.965
|
Om du har haft en lång och intressant dag i grottorna så är det förmodligen kväll nu när du närmar dig Breiseterdalen igen. Om du har tur med vädret så att solen får stråla fritt på Smørstabbtindane så bör du absolut ta en paus här på kanten och se ljusspelet på snön och de branta väggarna på andra sidan. När själen är full så är det bara att traska vidare nerför stigen och ut på den gamla vägen upp mot Krossbu. Turens längd, ca 11 km.
Rutt: DUMMDALEN
G1 ingång: N 61°37.800 E 08°02.969 G1
G2 ingång: N 61°37.777 E 08°02.404 G2
G3 ingång: N 61°37.771 E 08°02.167 G3
G4 ingång: N 61°37.761 E 08°02.081 G4
G5 ingång: N 61°37.753 E 08°02.031 G5
G6 ingång: N 61°37.710 E 08°01.884 G6
G7 ingång: N 61°37.637 E 08°01.544 G7
Kristalldalen: N 61°37.197 E 08°00.131 KRISTALL
Ledkrysset: N 61°36.004 E 07°59.195 TURRUKRYSS
Kanten: N 61°35.641 E 08°01.468 KANTEN
Krossbu: N 61°34.444 E 08°01.965 KROSSBU
|
|
|
Sju kilometer norr om Krossbu ligger Dummdalen. Den har fått sitt namn från forsen Dumma. Detta namn kan tolkas antingen som "den som dånar" eller som "den stumma" vilket kan te sig något märkligt. Men faktum är att denna fors både dånar och är stum. Ända sedan här låg tjock inlandsis över fjället så har forsen Dumma sökt sig in i det kalkrika berget och skapat gångar och håligheter.
Grottor kan bildas på olika sätt. De största systemen uppstår i trakter där berggrunden utgörs av sedimentära bergarter som kalksten. Svagt surt vatten söker sig ner genom sprickor i berget, löser upp kalkstenen och arbetar ut hålor och tunnlar på väg nedåt, s k utlösningsgrottor. Mineralämnena i det droppande vattnet bygger samtidigt upp droppstensformationer. Om grottans tak störtar in bildas djupa sänkor i marken, s k doliner, som kan växa till dalar.
Resultatet här har blivit en dal full av grottor. Vissa ligger torra, ibland högt uppe på dalsidan, och har inte haft några riktiga forsar i sig sedan istiden. Andra ligger nere i dalbotten och låter Dumma fortsätta sitt arbete. Vissa av grottorna ser ut som riktiga pipelines medan andra är fulla av nedrasad sten. Dessutom finns det system som bara går att nå med dykarutrustning.
I dessa grottor finns det inte mycket till stalagmiter (stalagMit som i Mark) eller stalagtiter (stalagTit som i Tak). Däremot finns det väldigt fina formationer där kalkådrorna har spolats bort så att bara de hårdare delarna av berget finns kvar. Dessa formationer, förgyllda av blänkande kondenspärlor, är också väldigt vackra att se på.
Beroende på vilka av grottorna man tänker ge sig in i krävs olika utrustning. En del kan man klara utan någon speciell utrustning alls men de flesta kräver dock ett rejält oljeställ som inte rivs upp och en bra ficklampa eller ännu hellre en pannlampa. Hjälm är förstås aldrig fel men man klarar sig fint med en tjock mössa också som skydd när man skrapar i huvudet. Vätska slipper man bekymra sig om eftersom Dumma har det finaste vattnet i trakten.
Turbeskrivning
G1
Här krävs både krypning, ålning och lite klättring. Man blir väldigt smutsig och har hela tiden forsen dånande under sig. Utgångshål finns lite varstans, gå inte upp för tidigt.
G3
Detta är två olika öppningar som slutar i samma sal. G5-ingången är den bekvämare av dem och leder ner genom ett ganska stort sluttande rum till en passage där man får klänga över stora stenblock. Då kommer man in i den stora salen som sluttar ganska brant neråt. Golvet är täckt av stora klippblock som man kliver omkring på och efter ett tag får man sällskap av forsen igen.
För att komma ner till botten av grottan så måste man ta sig över forsen vilket går bra om man är försiktig eller får en stödjande hand.
Ibland kan dock forsen vara så stark att det inte är tillrådigt att passera.
Väl över fortsätter man ner längs högra sidan av forsen till poolen längst ner. Detta är en annan av ingångarna för dem som dyker. Här finns en bra kant att sitta på, släcka lamporna och låta dånet från forsen få övertaget en stund. När man filosoferat klart tar man samma väg ut, eventuellt med en sväng förbi G4-ingången.
G6
Denna kallas också för Fantomen-grottan eftersom den dels har en ganska stor öppning, stort rum och en slöja av rinnande vatten framför öppningen. Den är perfekt som lunchställe om det är dåligt väder eftersom dagsljuset kommer in. Här finns en liten bäck med gott vatten och så mycket rymd att man kan tända en brasa om man vill. Den är dock snabbt utforskad eftersom den öppning som en gång fanns längre in har rasat.
G7, Dödsspiralen
Ingången är ett hål med ca en och en halv meters diameter som nås med hjälp av en liten stege. Hålet går in 6-7 meter innan gången svänger 90 grader åt vänster och sedan går parallellt med dalsidan i en svag sluttning. Man kryper nästan hela tiden men det är inte särskilt trångt. Även om här inte finns något rinnande vatten längre så är det väldigt lerigt. Efter hand blir det brantare nerför, rep och stegar finns uppsatta där det behövs. Avslutningen är en nedåtgående spiral på ett och ett halvt varv innan man når ett litet rum längst ner, komplett med en liten bäck som rinner rakt ur väggen.
För den som vill ha utmaningar finns det två stycken här nere. Två små hål nere vid golvet bildar start och mål på en liten, väldigt trång hästskogång. Dessutom finns en lite större öppning in till en kamin. Där inne kan man se himlen rakt upp och med lite hjälpmedel så kan man klättra ut genom kaminen som är som en nästan tio meter lång skorsten. Det enda problemet är att man har ett vattenfall i skallen hela vägen och när man når öppningen ser man att den är kantad med stenblock som bara väntar på att någon ska nudda dem så de får störta ner i hålet. Med andra ord, samma väg tillbaka för dem som har någon självbevarelsedrift.
G8 och vidare
